Lou

« Tillbaka

Född 14 februari 2016
Uppfödare: Cahtrine Nordén & Leif Larsson i Björksjön.

Beskrivning av valpen Lou: svår att få rumsren, lekfull, mycket spring i benen, självständig, lyssnar bra, energisk, glad och söt.
När vi började valla gick hon först bara rakt in i flocken, men sen hon med hjälp av lina lärt sig att man kan går runt också, så visade hon sig vara jätteduktig.
Jag ser verkligen fram mot hur hon kommer att utvecklas.

Video med Lou 7 mån, tredje gången vi vallar

Lou har varit enkel att träna, är balanserad och tappar inte huvudet. Hon har mycket naturligt.

När hon var 16 månader for vi till Viätt och gjorde VP. Hon blev godkänd med 120 poäng.
Domarens kommentar: Mycket lydig ung hund med gott självförtroende! Väl förd.

Video med Lou hennes sista höst 2019

Meriter:
HD: grad A, ED: 0
Godkänd vallhund
1:a pris IK1
15 plats Unghunds-SM 2018
Tävlar IK2
Hon fick 4 valpar med Kemi Rex 2019
Död: 7 maj 2020 ♥

Lou var den mest begåvade vallhund jag har haft. Hon var alltid glad och lekfull och villig att göra allt jag bad henne om. Naturligtvis är det en sån hund som blir sjuk som ung och inte får leva vidare.  Men hon kommer för evigt att leva i mitt hjärta.

Till minne av min fina Lou! ♥ ♥ Den 7 maj 2020
Hon blev bara 4 år. Jag hade trott att vi skulle få många fler roliga år tillsammans, men så blev det inte. Vi hann ändå uppleva mycket, arbete med får, vallhundsträning med fina kompisar, många tävlingar och resor. Till Norge, till Gotland och till unghundsSM bl a. Nu när vi började komma på hur man kör IK2 och såg fram mot nästa säsong och så tar allt slut! Hon hade också en valpkull. Jag tror att hon hade ett bra liv, bara alldeles för kort.
I september kände jag en liten knöl på hennes högra kind. Veterinären röntgade och sa att det var rotspetsabcess. Då bortopererades en tand. Efter det började något växa fort. Biopsi togs och det visade sig vara en bentumör, som var inoperabel. Så beskedet jag fick var att vänta tills den blev till besvär och ta bort henne då.
Det växte fort och 6 februari fick jag en veterinär operera bort det som växte i munnen. Men efter ett tag återkom det och blev större och större. Hela tiden har hon varit lika pigg och glad som vanligt. Det har varit fruktansvärt att bara se hur det blir värre och inte kunna göra något.
Varje gång jag har tänkt att nu måste jag ta beslutet, så har hon tagit en leksak och busat och visat mig att det är minsann inget fel på mig. Hennes pigga ekorrögon har lyst. Denna underbara, glada hund.
I måndags hjälpte hon mig när jag klippte fåren och jobbade på som vanligt. Tisdagnatt började hon blöda väldigt, och även onsdagnatt. Distriktsveterinären skulle komma på torsdag. Då var det dags, hon var väldigt trött och ledsen i ögonen. Så tungt, men det fanns inte längre något val.
Vila i frid Lou, och hoppas det finns mycket får i hundhimlen! ♥